Gammalsjö kvarn
Idag flyter den lilla Kvarntorpån stilla fram mellan björk och gran. En gång drev åns flöde runt det stora kvarnhjulet. Kraft som överfördes till kvarnstenarna som i sin malande rundgång krossade sädeskorn till mjöl emellan sig.
Ett gränsfall
Axel Ehrengranat köpte 1850 Gammalsjö Säteri strax intill. Här i Kvarntorpaån på gränsen mellan Kalv och Håcksviks socken beslutande han att, trots dålig fallhöjd, återuppbygga en tidigare kvarn. Man han byggde den på sin egen mark då det tidigare varit problem med dämningsrätten.
Här tullades det på mjölet
Gammalsjö kvarn var från starten 1860 en tullkvarn. Från oktober till maj, när jordbruket tillät och åns flöde var tillräckligt krossade kvarnstenarna böndernas säd till till mjöl. Som betalaning fick mjölnaren en andel av det malda, en tull. Ur varje mald säck tullades en kappe mjöl vilket var 4,58 liter. Tullavgiften förbjöds 1951, men kvarnen var i drift till 1942. Då tog isen den i ett järngrepp, kvarnhjulet haverarade och kvarnen lades i malpåse (lades ner).
En byggnad med stora dimensioner
Kvarnen är uppbyggd av obehandlat timmer. De bärande bjälkarna är så grova, virket till dem fick hämtas från gammelskogarna på Ekedals Säteri, en mil härifrån. Gammalsjö säteri genomförde en omfattande renovering av kvarnen i början av 1990-taley, med stöd från länsmuseum, kommun och länsstyrelse. Den återställdes då i det skick kvarnen hade då den forfarande var i bruk. Två lokala snickare tillverkade en kopia av det stora vattenhjulet med en diameter på drygt sju meter.
Fotnot: Texten är hämtad från Ekomusem nedre Ätradalen som Gammalsjö Kvarn är en del av.